Det är idag fest för att fira att det gått 30 år sedan sjösättningen av Vidfamne. Vi samlas ett fyrtiotal människor på skeppet i Klippan för fest och firande. Några var med och byggde skeppet, några har seglat i åratal, andra är helt nya i föreningen i år. Själva sjösättningsdatumet var 1994-04-23 och en mycket hektisk period av färdigställande hade föregått det hela. När Vidfamne firade 25 år så skrev våra mångåriga medlemmar Jörgen Johansson, Anders Lindahl och Jan Axhage varsin text för att uppmärksamma jubileumsbarnet. De tre har alla sedan dess tråkigt nog seglat vidare i livet, men jag klipper nedan in deras ord från den gången.
Jubileumsår
Det är som sagt 30 år sedan Vidfamne sjösattes. Det hela började med att Carlo Jakobsson suttit på klipporna hemma i Grundsund som barn och fantiserat om forna tiders vikingaflottor som seglat upp längs kusten. Med åren utkristalliserades hans barndoms fantasiskepp, och hemma i sin källare knåpade han ihop en modell av Gokstadskeppet. Till slut, på Båtmässan i Göteborg 1990, ställde han som ensam förkämpe upp i en enmansmonter. Han gjorde ett upprop i syfte att samla intresserade till att förverkliga denna dröm. Detta blev startskottet till Vidfamne och Sällskapet Vikingatida Skepp.
Vidfamne har seglat varje sommar (förutom 2021 då vårt förra segel brunnit upp men skeppet mirakulöst klarade sig oskatt) och förvaltar en mycket stolt historia och arv. Otaliga människor har lagt ner otaliga timmar på skeppet och föreningen. Är man nyfiken (eller nostalgisk) på byggnationen och föreningens första år så har vi böcker. Carlo själv har skrivit en bok om hur byggnationen gick till. Vi har även en skeppsdagbok med de första tio årens seglingar, som finns att läsa gratis. Nedan följer ett kort utdrag ur skeppsdagboken från sjösättningsdagen, av Jörgen Johansson. Därefter en episod av Anders Lindahl, samt en reflektion såhär på jubileumsåret av Jan Axhage.
Jörgen Johansson
Sjösättningen 23 april c:a kl 15 var ett stort ögonblick som föregicks av en mycket hektisk period. Det arbetades nästan ständigt de sista dagarna före sjösättningen. Kalle Claesson och Bengt Fogde kämpade med den äran med roderspant och rodervårta. Stundtals var de där dygnet runt. Rune från Halmstad kom upp och hjälpte till med allt inför sjösättningen.
Den organisation vi arbetade med var mycket effektiv. Vi delade in hela operationen i avsnitt, knivskarpt skiljda från varandra. När ett avsnitt var klart tog nästa vid. Genom att man kan koncentrera sig på sitt avsnitt och slippa bry sig om de andra så blir en till synes omöjlig uppgift plötsligt inte så stor ändå.
Vidfamne hissades upp med krafttaljor och placerades på två stora plåtar som sköts in under. Vid det laget var packhusgaveln gott genomsågad. En väggsektion kunde fällas bara genom att ta bort två spik. Assistance Räddningstjänst kopplade vajrar i plåtarna och drog ut Vidfamne. Två brädor fick sågas bort från detta kulturminnesmärkta hus för att få ut stävarna. Fortfarande kan jag se skarvarna där väggen reparerats. Väl ute lyftes han av KranElve och sattes på Göteborgs lastbilscentrals största trailer, som körde fram till planen mellan packhuset och Viking. Vi gick vakt under natten.
Sjösättningsdagen var strålande! Kvartsita från Skaftölandet lade till och hyllade med sin närvaro. De hyllade Carlo – från Grundsund. Rolf Ekelund var konferencier och höll låda på scenen. Alexandra hade det viktigaste uppdraget: hon var gudmor och namnade Vidfamne i mjöd.
Gåvor överlämnades: av Sigrid Storråda fick vi ett vikingatida spel, av Göteborgs Raggare (!) en bordslampa, Gerhard Paulsson (den unge chalmeristen som assisterade vid utgrävningen) överlämnade sina originalanteckningar. Böcker och fotografier fick vi av Olaf Tömmerstigen, Gaia och Kvartsita.
Vi hade förberett allt! Vidfamne var riggad med pumpar, färdiga att kopplas till framdragna kablar. Brandkåren var förvarnad och hade lovat att komma med superpumpar, om det behövdes. Det satt till och med en ”kork” i rodervårtans hål för att det inte skulle forsa in vatten där. Men Vidfamne var tät! Ett dygn efter sjösättningen hängde vi pumparna på utsidan och pumpade IN vatten i stället. Vi ville se om sidorna läckte.
Snart insåg vi att det var otroligt mycket arbete kvar innan jungfruturen. Det nödvändigaste blev dock klart – resten fick vänta. Masten lyftes inte förrän kvällen innan jungfruturen.
Jörgen Johansson
Hövedsman
Hedersmedlem
Anders Lindahl
Vidfamne är ju som vi alla vet inte något krysslejon. Men en gång har Vidfamne verkligen kryssat. Det var i Vänern på väg hem från Arvika.
Vi låg på ön Floghall i norra delen av Dalbosjön och skulle till Vänersborg, en sträcka på ungefär 40 distansminuter. Vinden var rätt i nosen och det var bara att segla.
Under segel 950717 kl 0930 och framme i Vänersborg 950718 kl 1730 ! Således 40 M på 32 timmar. Det blir 1,25 knop. Inte så dåligt.
När vi lagt till i Vänersborg kom ett sällskap, som sett oss segla, ner på kajen och pratade med oss. Deras viktigaste fråga var: Varför seglade ni inte in med en gång, varför seglade ni fram och tillbaka hela tiden?
Ja, varför gjorde vi inte det!
Anders Lindahl
Hövedsman
Hedersmedlem
Jan Axhage
Vidfamne 25 år.
Jag gick med i SVS på sjösättningsdan. Nog hade jag hört att det byggdes ett vikingaskepp i Göteborg men annat kom emellan, köpte hus, fick barn och annat smått och gott, så jag missade bygget. Men på sjösättningsdagen blev jag medlem. Jag insåg att jag måste göra mig nyttig på något sätt för att ha en chans att få vara med, det var över 500 medlemmar som stod före mig i seglingskön. För att få ut skeppet ur magasinet hade man varit tvungen att riva gaveln och skära av en stor järnbalk, och nu visste man inte hur man skulle laga gaveln igen. Jag körde hem och hämtade min svets och satte balken på plats – och så var jag med i gänget.
Sedan var det mycket jobb med riggning, bogsering ut till Klåva och intrimning. Jag visste då inte något om råsegel och när seglet hissades första gången förstod jag ärligt talat ingenting. Men när seglet var uppe och fylldes sköt skeppet omedelbart fart, det var en stor upplevelse.
Vidfamne är ett utomordentligt fint skepp att segla, manövrera och hantera. När seglet väl är hissat känner jag mig alltid lugn. Att gå för motor är kymigare, det kan ju bli motorstopp och drift mot grund, så på så vis är segling säkrare. Jag har seglat nästan varje år under dessa 25 år och som mest tre veckor i ett sträck. Alla resor har varit fina men bäst tycker jag om att segla tillsammans med andra skepp. En resa gjorde vi från Marstrand till vikingamarknaden Skråvika vid Stavern i Norge. Vi seglade med Norska skeppet Gaia, Starkodder och Mjösen Lange. Det är mäktigt att segla med två stora tusenåriga skepp genom Bohuslän. I Marstrand och Hamburgsund hade vi uppvisningsseglingar.
Men Vidfamne är inte bara fin att segla och manövrera. Hon har också något som nästan kan sägas vara ”magi”. Alla tycks känna sig väl till mods och trivseln blir gärna stor ombord. Detta ger en fin stämning och fin gemenskap. Faktiskt har SVS varit en förening där maktstrider och andra otrevligheter inte förekommit mellan medlemmarna så som dessvärre inte är ovanligt i ideella organisationer, utan en respektfull och vänskaplig anda har rått. Det är stort i dessa dagar och något vi skall vara stolta över och rädda om. En god gammal sjömanstradition är att det spelar ingen roll vem du är om du sköter dina uppgifter och är en god kamrat. Så har det varit och på Vidfamne samsas nybörjare som aldrig tidigare seglat med befarna och kunniga medlemmar. Alla är välkomna, alla hjälps åt och resan blir en upplevelse att minnas många år.
Min dröm för framtiden är att segla upp till den nybyggda knarren Saga Farman i Tönsberg. Det vore fint att få segla tillsammans med henne och gärna även med Ottar. Våra knarrar är de tre som hittills är rekonstruerade och tänk att segla eskader med tre knarrar längs Norska kusten. Saga Farman är lång och slank och ser snabb ut men undrar om Vidfamne inte skulle kunna ge henne en match ändå…..
Jan Axhage
Hövedsman
Fd. riggansvarig
Slutligen
Det är du som medlem som möjliggör att våra skepp lever vidare. Utan ditt engagemang och din medlemsavgift så går inte föreningen att driva. Tack för att du stödjer föreningen och tack för att du är medlem!
